crossing the rubicon

 

 

Kaosutgång i Helsingborg igår. Första gången jag är ute i Helsingborg sedan studenten. Det var en fin kväll, fina människor och alldeles för mycket tequila för min del. Kvällen var något som behövdes. 

Hade så många saker att göra idag, har inte gjort något förutom att sätta igång tvättmaskinen och käkat middag. 

 

Grannens ungar smäller smällare och jag känner mig som en bitter glädjedödare när jag bara har lust att öppna fönstret och skrika åt dem att sluta, innan de får smällarna uppkörda någonstans. Tur att superkatten inte är rädd för smällandet i alla fall. 

 

 

Befinner mig som sagt i Skåne, hos mor min. Jag kan fortfarande inte förstå hur naiv jag var, när jag för ett par veckor sen trodde att jag skulle klara av att vara här till efter nyår... har varit här sen den 22 december och jag vill redan hem.

Jag behöver rutiner, mer än vad ni någonsin skulle förstå, samtidigt som att jag knappt klarar av att planera en månad framåt. Jag är en komplicerad själ, med andra ord. Nu är det jul och semester/lov, vilket innebär att det ska hinnas med en massa som aldrig hinns med annars. Jag får panik, stänger av mobilen och går ner mot havet. Stänger världen utanför. Sen går jag hem och sover med musik i öronen. Mor klagar på att jag aldrig gör någonting när jag väl är här nere i södern, katten sover bredvid mig och jag bara önskar att jag hade vänner här nere att fly till.

Snälla, ge mig bara januari... även om nya hinder väntar där.

Befinner mig hemma hos mor min i Skåne. Tror det bor ångest i de här väggarna. Jag har inte varit här sedan i maj, så jag kände att jag inte kunde komma undan längre. Så här ska jag tillbringa jul och nyår. 

Åkte med SJ idag, hör och häpna! De var i tid, hela vägen! Hallelujah! Sen att där var en miljon människor, bland annat skrikande barn, svettiga män och skrikande katt (superkatten skrek halva vägen), det är en helt annan historia. Fram kom vi i alla fall, även om jag inte är skapt att sitta still på ett tåg i flera timmar... 

Är alldeles för trött för att skriva, men kan inte heller sova... Vad gör Nina då? Jo, laddar ner/tittar på säsong fem av Californication som jag tydligen helt hade glömt bort att titta på! Såg nämligen de övriga säsongerna i ett svep för ett år sen. Denna serie är så jävla underbar! 

Sista praktikdagen imorgon, kommer verkligen sakna stället. Och alla underbara människor, både anställda och klienter. Jag fasar inför att komma tillbaka till skolbänken igen, det är inte där jag vill vara, det är inte där jag gör nytta. Det är inte där jag hör hemma. Jag har äntligen hittat ett ställe där jag trivs, där mina åsikter och idéer faktiskt spelar någon roll. Ett ställe där andra litar på min kompetens och där jag får ta stort ansvar. Nå ja, ska bara skriva en liten fjuttig C-uppsats och sen någon enstaka kurs till, sen! Då jävlar, hörrni! Då ska Nina ut och arbeta! 

Satsade på finfin middag ikväll, två knäckemackor med smör på, och cola till det. Mumsigt! Nej, kanske inte det bästa... men jag saknar motivation till att ställa mig och laga mat när jag är ensam, samt att vi inte hade någon roligt här hemma. Och ingen matlåda har jag gjort heller, så det blir att gå ut och äta något på lunchen... fast det är jag kanske värd? Sista dagen på praktiken och allt? Vi kan ju i alla fall försöka inbilla oss det. 

 

Längtar efter sömn. När ni andra förmodligen ligger och sover tungt och drömmer vackra drömmar under varma täcken, så ligger jag vaken. Sömnlösheten har mig i ett järngrepp. Vänder och vrider mig i sängen. Ligger och väntar på att jag, precis som ni, ska få somna in och sväva bland luftslott. Verkar omöjligt. Och inte fan blir det bättre av att jag hittar granbarr i sängen.

Försökte mig på det här med att ändra utseende på min blogg... gav snabbt upp och insåg att det var över min förmåga. Tror jag får fråga Cajsa sen, bloggnörd som hon är! 

 

Har haft en bra dag på praktiken, jag får arbeta mer och mer självständigt. Fick hålla i en egen personutredning igen, känner större och större flyt i det här med MI. MI, står för motiverande samtal, för er som inte vet. Handlar om att enbart ställa öppna frågor, för att få klienten så motiverad som möjligt till förändring. Är helt frälst i denna metod, men fasiken vad svårt det är! Nå ja, det gick bra. Allt annat idag gick också bra. Fick massor av beröm från både min handledare och andra. Det värmer bra och stärker mitt självförtroende, har nog aldrig riktigt känt mig bra på någonting innan. Jag har även lättare att få struktur på saker och ting på praktiken, än i det vardagliga livet. Lustigt det där... i normala fall känns det som att jag knappt har koll på någonting. I normala fall är jag en väldigt glömsk, otålig, lite dampig (läs mycket!) svårt att koncentrera mig och behålla fokus på saker osv. Såååå anpassad till att arbeta inom en statlig myndighet så som frivården... Eller ja, det kanske är just det som behövs? Struktur och strikta ramar... who knows? 

 

Just nu borde jag egentligen plugga och göra frågor inför intervjun med min handledare som jag ska hålla imorgon, men är mitt uppe i ett samtal på Skype med min älskade sambo... En har väl sina prioriteringar! Intervjun lär väl gå åt skogen ändå. (Älskar att jag är så otroligt positiv!)

Kanske skulle ta och göra en personlighetsförändring och bli helt jävla positiv, lycklig och annat trams, mest för att chockera alla... men nej, någon kan ju dö i en hjärtinfarkt eller liknande... 

 

Förstår inte alls vad mitt huvud håller på med idag. Alla dessa känslor som totalt svämmar över och överrumplar mig helt. Lycka, kärlek, ångest, oro, frustration och sorg. För mycket för mig att orka hantera i nuläget, måste fokusera på den här sista praktikveckan och min examinationsuppgift. Och komma på någon att skriva C-uppsats om. Piece of kaka. 

 

Nå ja, fick årets första julklapp idag. Från Kriminalvården. En fin röd termos med Kriminalvårdens loga på. Jag vet inte riktigt hur de tänkte när de bestämde att årets julklapp skulle bli en termos, men den är i alla fall fin och jag lär säkerligen ha användning av den! Fast egentligen blev jag nog allra mest glad över att chefen hade tänkt på mig och gav mig en julklapp överhuvudtaget, när det egentligen bara är till anställda. 
Sen utöver det har jag suttit och ändrat om i min handledares almanacka, som för övrigt är fullbokad fram till början av mars. Vad jag har lärt mig om almanackor idag: Skriv ALLTID med blyerts. 

 

Jag och superkatten borde sova, men vi är nog lika rastlösa båda två. Vi är vana vid att här är två andra i det här hushållet också, så det är väl inte helt som det brukar. Men jag vet att familjens andra två medlemmar har det bra uppe i storstaden och vi har det helt okej här också! 

Nähe nej, jag lär ju inte somna mer av att sitta här och skriva, så tjingeling så länge!

Den här filmen gjorde i alla fall min kväll! 

Sitter och tittar på Musikhjälpen på svt2 just nu, blir helt varm i hjärtat av alla fina människor som skänkt pengar på alla möjliga kreativa sätt. Det är skönt att se att det finns människor med goda hjärtan, även när mycket av månadens debatter på facebook/twitter/aftonbladet visar motsatsen.

Syftar alltså främst på det här med att Disney har klippt bort de nidbilder som finns i det kända klippet "Tomteverkstaden" som visas varje år i Kalle Ankas jul. Det är så många som verkligen blivit fullständigt rasande över att SVT klippt bort sekvenser från deras favoritprogram under julhelgen, ett program som i princip alla kan utan och innan. För det första måste jag ju påpeka att det är Disney själva som klippt bort det, inte SVT. För det andra är det otroligt lustigt att alla de som tycker att deras traditioner är så mycket viktigare än att respektera alla människor som lika individer. 

"Tomteverkstaden" är skapad under en tidsepok som kanske var en av de värsta, där nazismen var dominerande i vissa land och där "svarta" människor inte hade samma rättigheter som "vita". Det är något som i alla fall inte jag står för idag och antagligen inte många andra heller. Antagligen inte de flesta av de som rasar över att det klippts bort vissa sekvenser heller.

Jag tror mycket beror på okunskap och oförståelse för hur dessa "små" scener kan påverka så mycket och vad de egentligen symboliserar. Jag blir så oerhört ledsen och arg, när jag ser folk som beter sig som små trotsiga femåringar, bara för att de inte ska få se ett program de sett säkert alla år under hela sin uppväxt. Det är ett barnprogram. Är det inte viktigare att lära ut alla människors lika värde till dagens barn? Ska Disneys beslut att klippa bort dessa sekvenser leda till att personer hotar med att rösta på Sverigedemokraterna i nästa val? Jag blir fan mörkrädd. Vart är Sverige på väg egentligen? Finns det ingen annanstans folk kan rikta missnöje mot? Jag kan räkna upp säkert minst 10 andra VETTIGA saker att höra rösten för... 

 

Men som sagt, jag blir i alla fall varmt i hjärtat av att så många har visat sådan värme och givmildhet och lyckats samla ihop över 16 milj. kronor! Helt sinnessjukt mycket pengar, som kommer att hjälpa så mycket. Har väldigt dåligt samvete över att jag inte hjälpt till, rent ekonomiskt i år, men har dessvärre knappt pengar till att köpa mat till mig själv. Jag får väl trösta mig själv, med att jag hjälpt en hel del ungdomar på min praktikplats. Det behövs mycket hjälp även där, vill jag lova!

Lördag idag, än en gång. En dålig lördag. Har praktik mån- fre kl. 8.30-16.40, hinner knappt tänka på annat än klienter, personutredningar, samtal som ska ringas och pappers som måste skickas in, så jag antar att jag landar på lördagar. Är helt slut i både kropp och huvud, samt lite mer grinig än vanligt. Stackars C som tvingas stå ut med mig de här dagarna.

 

 

Nå ja, slut på klagandet för ikväll!

Tillbringar kvällen med cola, chips, film och korsord. Oh yes, tantvarning! Men jag kan leva med det, jag lovar. 
Jag lovar också att nästa inlägg blir liiiiiiiiiiiiite mer... läsbart! 

 

Sitter och letar efter nya spännande bloggar att följa, så alla tips är mer än välkomna! 

 

 

 

Tänkte passa på att berätta om en av de tre tjejerna i mitt liv, Superkatten Isolde. Varför superkatt? Jo, hon har en förkärlek för att ha mantel på sig. Antingen så som på en av bilderna ovan, men även en plastpåse med handtag fungerar bra.

Hon älskar lussebullar, pepparkakor, salami och annan konstig föda och därav är hon lite rund om magen. Min sambo säger fet. 

Isolde har även superkraften att göra så att andra inte kan vara sura på henne mer än ungefär en halv minut, trots att hon ibland får mig att undra om hon är satans avkomma. (Tänk er ADHD x 1000 + att hon älskar uppmärksamhet)

Isolde har även en sidekick, Skorpan aka Tanten. En betydligt lugnare historia, som gärna ligger och sover på min mage under nätterna (och resterande tid på dygnet). Tanten har en förkärlek för att slicka på plastpåsar och dricka ur våra vattenglas, dessutom har hon en tendens att hetsäta.

 

Sådär ja, det där är en del av vår dysfunktionella lilla familj. Helt jävla underbar!

Följ min blogg med Bloglovin