the burial of the dead
April is the cruelest month
breeding liliacs out of the dead land
mixing memory and desire
stirring dull roots with spring rain
Winter kept us warm
covering earth in forgetful snow
feeding a little life with dried tubers
Fjärde april. Här sitter jag och ser hur dagarna passerar framför mina ögon i ultrarapid. Verkligheten är vrickad, skev och förvrängd och jag kan inte ens greppa situationen, det går inte in i mitt huvud. Känslostormar varvas med känslokyla och stundtals befinner jag mig i någon form av limbo. Jag känner mig inte hel, men inte heller trasig. Bara förvirrad. Lite som att inte riktigt ha koll på om jag har huvudet på halsen eller om jag la det under sängen igår. Lösningar verkar inte existera i sammanhanget, misstänker att tid är det enda som kan få mig att hitta alla delar av mig själv igen.
Gör som jag alltid gjort, flyr. Stänger av. Skillnaden är att det inte slutar skrika inom mig.
Den här gången blir det inte bra, Nina.
