Cold is the water, it freezes your already cold mind
And how can you say that your truth is better than ours?
Shoulder to shoulder, now brother, we carry no arms
Shoulder to shoulder, now brother, we carry no arms
Önskar att det ens gick att förklara vad som försigår innanför mitt pannben just nu, men det är mest ett enda kaos av känslor just nu. Känner mig oförmögen att förstå hur folk resonerar, hur folk orkar med sig själva som skenheliga empatilösa socionomer. Det enda jag vet med klarhet att jag känner, är ett kraftigt illamående och starka skamkänslor över andras agerande. Men hey, that's just me I guess.
Nog om det. Idag är det, eller ja, nu är det ju igår, Superkatten Isoldes födelsedag! Nu är hon hela tre jordsnurr och borde väl i princip kunna titulera sig som vuxen eller i alla fall som en kissmiss i övre tonåren. Det ni! Superkatten firade detta med tonfisk till middag och genom att sno en halv donut från matte. Efter alla dessa delikatesser blev det lek med plastpåse.
Mitt älskade lilla liv, vad hade jag gjort utan dig?
Mitt älskade lilla liv, vad hade jag gjort utan dig?
Bultande hjärtan rusar genom eld
Stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?
Står du som jag, på din balkong och vilar i kaoset som var?
Det här med sömnlösa nätter börjar bli lite av min grej. Borde lära mig att utnyttja alla mina vakna timmar till någonting vettigt. Typ att plugga. Eller klura ut lösningar på världsproblem och saker som meningen med livet. Men gör jag någonting av detta? Svar nej. Vad gör vi istället? Stirrar i taket och bygger upp ångest. Bra Nina.
Long nights allow me to feel
When you want more than you have
you think you need
And when you think more than you want
your thoughts begin to bleed
Otåliga oktober, du är så vacker. Trädens gulröda soldater faller ner mot marken, bildar ett täcke som skyddar den fuktiga asfalten. Vinden biter och graderna sjunker. Det här är min tid på året, jag andas bättre nu. Trivs i mina varma tröjor och converse. Trivs med tända ljus och te med en varm katt i knät.
Trots det fina, så river oron i bröstet. Vart ska jag ta vägen och vad ska jag göra till våren? Hur ska jag klara av att börja om, igen? Hur ska jag klara av att stå själv, igen? Framförallt, hur ska jag orka... Men nu är det bara oktober, så jag dricker mitt te och tittar på de gulröda soldaternas dans utanför mitt fönster. Jag andas bättre nu.
Dancing the whole way home
Vaknade klockan 8, satte mig upp och svalde medicinen och somnade om. Vaknade en timme senare, pigg och utvilad. VA?! Utvilad? Kan inte ens minnas att jag någonsin känt mig riktigt utvilad, så många år sedan är det. Så nu sitter jag här, med frukost nummer två som består av en kopp Ölandste och en clementin, eller ja, satsumas. Lyckas nog aldrig förstå skillnaden. Har nu dessutom lagt fram kurslitteraturen framför mig, det går inte att skjuta på längre.
Så, godmorgon världen. Nu håller vi tummar och tår att min ork håller i sig ett par timmar så att jag får saker och ting gjorda!
