Dreams comes slow and they go so fast
Det här med vänner är antagligen överskattat, med tanke på att jag överlevt. Ändå önskar jag mig någon att dricka te med.
Jag önskar bara att ni kunde sluta sucka så fort jag säger något och sluta att prata bakom ryggen på mig. Slutar ni med det, så ska jag sluta gnälla.
Saknar min dysfunktionella lilla familj på andra kusten.
Tillbringar natten ensam, med musik i öronen. Om ni bara visste hur rädd jag är för tystnad och ensamhet. Drömmer om ett annat liv, som ännu är långt bort.
Snälla, håll om mig i natt
Staring at the ceiling in the dark, same old empty feeling in your heart
Mor min har varit här hela veckan, men åkte hem idag. Tur var väl det, är ett under att vi inte haft ihjäl varandra än, boende på mina 32 kvadrat. Nå ja, jag har fått lite fixat i alla fall. Det är lite mer hemtrevligt här hemma nu och mor hjälpte mig laga lite matlådor, så nu överlever jag ett par dagar till. Tur vi får pengar på måndag, så jag kan göra matlådor för resten av månaden.
Nästa helg åker jag till västkusten, för att kramas med världens finaste och hämta hem Superkatten. Det är välbehövligt, vet inte ens hur länge sen det var jag träffade min familj senast, inte mer än att det är för länge sedan.
Nästa helg åker jag till västkusten, för att kramas med världens finaste och hämta hem Superkatten. Det är välbehövligt, vet inte ens hur länge sen det var jag träffade min familj senast, inte mer än att det är för länge sedan.
För övrigt, så har jag börjat tycka väldigt illa om helger. Avskyr när det inte finns dagliga rutiner (som nu består av tråkiga föreläsningar, statistikuträkningar och examensplugg på biblioteket) och jag avskyr att jag är själv hemma. Kryper i hela kroppen.
Lay it down slow
Grannen ser på actionfilm. Jag hinner slumra till, innan jag vaknar och tror det är skottlossning i lägenheten, känns stabilt. Nå ja, alla dessa sömnlösa nätter ger en massa tid till att tänka.
Har insett att jag knappt har kvar folk i mitt liv som jag kan kalla för vänner. I stort sett alla skiter i vilket. Jag är bara den som hänger på. Och jag hänger på, även om jag märker hur alla önskar mig därifråm. Kul liv. Är som en jävla parasit. En misslyckad parasit.
I struggle to find any truth in your lies
Trött på livets kaos just nu. Trött på idiotiska läkare som enbart höjer dosen på mina mediciner och inte tar mig på allvar när jag ber om hjälp. Trött på vänner som ger mig skit jag inte förtjänar. Trött på att vara så förbannat trött att jag trillar ihop i duschen av trötthet. Jag vill ha något stabilt att hålla mig fast vid, vad som helst. Dricker cola, tittar på serier, sover. Fördriver tid, men i väntan på vad? Längtar till den dag jag har ett jobb, som jag trivs med, där jag gör nytta. En plats där jag kan hjälpa någon att hjälpa sig själv. Till dess ska jag fördriva tid. Försöka finna mening i allt elände. Kanske blir imorgon en bättre dag.
It's empty in the valley of your heart
Lyssnar just nu till det ljuva ljudet av mina grannar som ligger med varandra. Det tillhör vanligheterna här hemma. Det hade nog inte stört mig så mycket egentligen, om de hade kunnat... låta normalt. Nu känns det istället som att jag är med i en dålig tysk b-porrfilm. Där verkligen allting känns fejkat. Eller ja, jag är ju snarare som en ofrivillig åskådare, inte delaktig.
Nu har mina serier/filmer anlänt, så nu stänger vi ute världen och istället dreglar vi över snyggingen i den första serien. Och ja, jag är mycket väl medveten om hur ytligt det lät, men va fan, jag kanske är sån? Deal with it!
Paint the picture with my final sunrise
Grannen har fest, igen, och de är utklädda till indianer och hoppar, springer och skriker i trapphuset... Ja, en helt vanlig dag här i Kalmar!
Har förövrigt städat hela lägenheten och tvättat allt som går att tvätta, tror aldrig att det har varit så lite katthår som idag. Fast snart anländer väl superkatten och då är det kört igen. The fabulous life of having a superkatt. Nu tänker jag strejka igen, bädda ner mig i soffan och titta på QX-galan, äta choklad och tycka synd om mig själv. Om inte annat har jag väl förtjänat det ikväll.
Cut out all the ropes and let me fall
Det här med att jag inte kan sova om nätterna (bortsett från i natt), svårt att andas, skakig i kroppen, näsblod och har svimmat tre gånger på en vecka, det känns inte helt ok. Tur att jag har en läkartid på måndag, måste ta fler fler tester för min trötthet och måste antagligen byta mediciner. Yey! Är det för mycket begärt att få må lite bra i det här livet eller? Tydligen!
Usch, vill gå ut, fly iväg en stund. Det är ju trots fredag. En fredag utan pengar. Så får väl städa lägenheten och titta på farmen ikväll, eventuellt lyxa till det med lite cola. Och sova. Dvs om mina grannar inte har fest, knullar eller skriker som döende kalkoner i trapphuset.
I will always stay true to my doubts
Känner mig sargad, vilsen och rastlös, även om jag innerligt önskar att jag kunde få känna mig stark och finna ro i mig själv. Det är så mycket som händer inom den närmsta framtiden. Har den hittills svåraste akademiska prövningen framför mig, examensarbetet. Känns som att hur jag än vänder mig själv ut och in, så blir det inte riktigt så som jag vill ha det. Sen det här att jag befinner mig i en helt tom lägenhet, utan både flickvän och katter. Utan massa saker. Det ekar tomt här hemma och det skrämmer mig. Jag vet att jag kommer lära mig att hantera det här, eftersom det inte innebär slutet på någonting. Det är början på något nytt, och rätt vad det är så kommer jag att bo med min fina familj igen. Det kommer ta tid att lära sig leva med mig själv och mina känslor. Visserligen så kommer i alla fall superkatten tillbaka snart, men hennes sidekick och även min älskade sidekick, kommer att stanna kvar på andra kusten.
Mina tankar ikväll är som en boll, som studsar fram och tillbaka i skallen på mig. En boll med både bra och dåliga känslor. Samtidigt känns det som att den här förbannade bollen bara växer och växer och det ger mig huvudvärk. Huvudvärk och ångest. Det är så mycket tankar och känslor som trängs, så jag tror att jag snart kommer explodera. Eller kanske blir det så att jag imploderar? Det brukar aldrig bli så att folk omkring mig märker av det.
Sitter och kollar runt efter skivor/filmer att köpa hem, jag sover inte om nätterna och klarar inte av tystnaden. Sen får väl min plånbok säga vad den vill om det.
