Lay it down slow
Grannen ser på actionfilm. Jag hinner slumra till, innan jag vaknar och tror det är skottlossning i lägenheten, känns stabilt. Nå ja, alla dessa sömnlösa nätter ger en massa tid till att tänka.
Har insett att jag knappt har kvar folk i mitt liv som jag kan kalla för vänner. I stort sett alla skiter i vilket. Jag är bara den som hänger på. Och jag hänger på, även om jag märker hur alla önskar mig därifråm. Kul liv. Är som en jävla parasit. En misslyckad parasit.
Kommentarer
Trackback
