Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs
Och det är som det vore min faders röst
när han ännu var lycklig och ung
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung
Högen med kurslitteratur framför mig tycks bara växa. Försöker andas, försöker intala mig själv att snart är detta ännu ett kapitel i mitt liv som jag kan dra ett streck över. Gå vidare, än en gång. För det är sådan jag är. Jag går vidare, sätter skygglappar över ögonen och traskar på. Alltför ofta har jag inte ens den blekaste aning om vilken riktning jag borde röra mig i, det enda som är säkert är att jag inte vill tillbaka.
And the Bible didn't even mention us, not even once.
Leave at your own chosen speed
And I was there when you grew restless
and left in the dead of night
And I was there when three months later
you were standing in the door all beat and tired
And I stepped aside
Och så blev juli till augusti. Månaden som sätter stopp för sommaren. Livet flyter på, om än långsamt. Befinner mig mitt i ännu en 60-timmars arbetsvecka och jag kan lova att det tär på mitt psyke. Nu är det bara två veckor kvar på jobbet och 3-4 veckor kvar tills studierna tar vid. Ingen rast, ingen ro.
Ångesten gnager i mitt bröst ikväll, rastlösheten ilar ut i armarna och tankarna maler på. Jag trodde att jag släppt och gått vidare och så händer det något som får mig att inse att jag enbart lurat mig själv. Jag är kvar på precis samma ställe och står här, frenetiskt stampande, oförmögen att röra mig framåt. Söker efter någon form av förståelse, förklaring, hur en del av mitt liv bara kunde kastas bort som om det inte vore någonting värt. Någonting som ansågs vara värdelöst, äckligt och fejk, när jag upplevde det som äkta. Förbannar mig själv för min blåögdhet. Fylls av någonting jag inte helt kan definiera, men jag tror det är sorg.
