Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs

 

Och det är som det vore min faders röst
när han ännu var lycklig och ung
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung
 
 
 
 
Högen med kurslitteratur framför mig tycks bara växa. Försöker andas, försöker intala mig själv att snart är detta ännu ett kapitel i mitt liv som jag kan dra ett streck över. Gå vidare, än en gång. För det är sådan jag är. Jag går vidare, sätter skygglappar över ögonen och traskar på. Alltför ofta har jag inte ens den blekaste aning om vilken riktning jag borde röra mig i, det enda som är säkert är att jag inte vill tillbaka. 
 
 
 
And the Bible didn't even mention us, not even once.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0