crossing the rubicon

Det här med vänner är antagligen överskattat, med tanke på att jag överlevt. Ändå önskar jag mig någon att dricka te med.
Jag önskar bara att ni kunde sluta sucka så fort jag säger något och sluta att prata bakom ryggen på mig. Slutar ni med det, så ska jag sluta gnälla.

Saknar min dysfunktionella lilla familj på andra kusten.

Tillbringar natten ensam, med musik i öronen. Om ni bara visste hur rädd jag är för tystnad och ensamhet. Drömmer om ett annat liv, som ännu är långt bort.

Snälla, håll om mig i natt