När solen går ner
Så mycket som måste göras. Måste städa och röja upp inför imorgon, måste plugga... Istället ligger jag som en förbannad grönsak på golvet och tycker synd om mig själv, äcklas över mig själv. Huvudet spinner på högvarv och min kropp vägrar lyda mig.
Längtar så efter att någon ska hålla om mig i natt, andas mot min nacke, göra mig lugn. Vem som helst, jag klarar bara inte av att vara ensam med min ångest och mitt självhat.
Jag skäms, jag har så många fina människor kring mig, som jag aldrig skulle vilja göra ledsna. Och ändå gör jag det. Förlåt. Ni ska veta att jag väldigt tacksam över att ni finns.
Kommentarer
Trackback
