Long nights allow me to feel

 
Detta eviga pluggande, det tar aldrig slut! Sen kanske det är lika bra, har jag nu gått i skolan i 14 år så kan jag väl gå ett tag till. Börjar ju ändå få kläm på det här med akademiskt språk... Sen har väl följden blivit att jag inte kan skriva på något annat sätt längre.. Smällar man får ta antar jag!
 
Mycket kaos med mina känslor just nu, har slarvat med medicinerna och det känns. Avskyr och äcklas över att jag är i behov av kemiska substanser för att vara stabil i huvudet, men för alla i min omgivnings bästa är det väl lika bra att fortsätta. 
 
C tittar på Simpsons och jag känner mig som Homer. Dvs. ett stort pucko som inte alls förtjänar C, som tappert står ut med mig. Det är fina grejer det!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0