Alltid en orkan i hälarna, aldrig kunnat stanna någonstans
När de dunkade mitt huvud i stengolvet
kändes det bara riktigt på nåt sätt
Jag hörde någon säga där inne
'Du kommer inte stanna här länge'
Du har lärt mig stå, lärt mig gå och lärt mig lite till. Jag har mycket att vara tacksam över och älska dig för. Men du har även dragit undan mattan för min fötter, låtit mig falla med ansiktet ner i marken och lämnat mig där. Så jag antar att vi är kvitt nu.
Kommentarer
Trackback
