Because I'm only a crack in this castle of glass

 
 
Bring me home in a blinding dream
through the secrets that I have seen
Wash the sorrow from off my skin
and show me how to be whole again
 
 
 

En ständig känsla av oro kryper i min kropp, huvudet spelar mig spratt och slutar aldrig snurra. Jag har musik i öronen och går, långt och länge, för att kunna hålla mig själv i balans. Är medveten om vad som måste göras, vet om att jag måste ringa och tjata om att få hjälp. Det går emot alla mina principer, men det har gått för långt nu. Börjar bli rädd för mig själv igen. Får inte tappa fotfästet, igen. 
 
En 60-timmars arbetsvecka börjar lida mot sitt slut, har ett 12 timmars pass imorgon kvar. Det börjar kännas rejält, mitt huvud hänger inte riktigt med och känns mest som en hög med mos. Måste anstränga mig för att inte fucka upp allt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0