Stänger av allt annat än ditt adrenalin, stänger in allt annat för att palla ditt liv
Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
Orden fastnar halvvägs och jag vet inte hur jag bär mig åt, men på något sätt försätter jag alltid mig själv i situationer som jag inte kan hantera. Jag sover knappt, jag känner mig konstant arg och frustrerad över allting... Jag känner igen alla tecken, men jag vill inte ens erkänna för mig själv vad det är som händer. Väntar fortfarande på att allting mirakulöst ska vända igen.
Kommentarer
Trackback
