The picture tells a story, this life has many shades
Have you ever seen a dead man die
and walk across this street of mine
And have you ever seen a young kid high
praying on his soul to fly
Befinner mig någonstans mellan ångest och likgiltighet. Hjärnan spinner på högvarv, tankar som får det att kännas som om att huvudet ska sprängas i miljontals bitar. Söker efter lugn och trygghet i allt, men det jag finner rinner enbart ur händerna på mig. Vill inte falla tillbaks i gamla olater, vill inte bli den jag varit. Det enda jag vill är att få känna trygghet igen. I någonting. I någon. Självhatet blir intensivt när jag känner att jag är villig att släppa någon nära igen. Vill inte vara sårbar.
Det är dags för mig att sluta drömma om det onåbara.
Förövrigt så flyter dagarna på, jobbar mestadels de närmsta veckorna, vilket är ganska skönt. Det gör det lättare att kontrollera både känslor och tankar. Sen att en har världens finaste brukare som får mig att skratta, vare sig jag vill det eller ej, det är underbart! All ledig tid spenderas på att färdigställa examensarbetet, eller ja, all ledig tid BORDE spenderas på det. Istället blir det att jag gräver ner mig i serier och böcker. Nå ja, en kan ju inte få allt här i världen. Vissa tilldelades självdiciplin och intelligens, jag tilldelades koncentrationssvårigheter och lathet. Visst är världen rättvis och underbar!?
Jag är inte den hon vill ha.
Ändå håller hon mitt hjärta i ett järngrepp och stryker mig medhårs.
Kommentarer
Trackback
