Vi är en del av av samma låga, vi är svar på samma fråga

 
 
Osäkerhet inför vart gränsen mellan sömn och att vara vaken infinner sig allt mer ofta. Tröttheten tar överhand och styr mig med ett järngrepp. Orkar inte ens kämpa emot, vet inte ens om det längre är värt det. Istället följer jag bara med. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0