With the birds I'll share this lonely view
Oh make my days a breeze
and take away my self destruction
It's bitter baby, and it's very sweet
I'm on a roller coaster, but I'm on my feet
Somnar till, vaknar upp med panik i kroppen. Du är ensam nu, Nina. Det finns ingen som håller dig om ryggen. Dags att lära sig att klara sig på egen hand. Ta ansvar för dig själv.
Men när jag tänker efter, så har jag varit ensam de senaste åren och har uppenbarligen klarat det bra. Det löser sig. Allting löser sig. Det gäller bara att radera bort de förbannade blodsugande parasiterna som förstör mitt liv. Panik blir till ilska. Ilska är bra, det ger energi. Energi innebär förändring. Raderar telefonnummer och bilder, bränner upp minnen. Aldrig mer.
En lång arbetsvecka är slut, en dag ledig imorgon, sen jobb igen. Jag tycker om det, det är skönt att ha någon form av struktur i livet. Plus att det leder till pengar, som ska spenderas på fina saker. Saker som jag inte kunnat göra på grund av att någon alltid har hållit mig tillbaka.
Ledig tid spenderas med de finaste av vänner och te, med superkatten och serier, med kvällspromenader och musik. Fina grejer det! Jag försöker lära mig att bara leva och andas. Det tar tid, men den inre styrkan byggs upp.
Att en person kan suga ur en så förbannat mycket energi under så lång tid och få komma undan med det så lindrigt är ganska underligt. Antar att felet ligger i mig själv, att jag tillåtit det under en längre tid. Men som sagt, det är över nu. Finito.
Kommentarer
Trackback
