Better run away and be gone
Livet är mer eller mindre kaotiskt just nu, därav har jag haft ytterst lite ork att skriva någonting här. Dagarna består mest av ångest, panik, tårar och förvirring.
Befinner mig i skåne, hos mor min. Det var väl inte riktigt det som var planen, men jag har i alla fall min älskade superkatt med mig. Hon känner antagligen av all min ångest, för hon sover tätt intill mig och följer mig vart jag än går.
Har fina vänner som skickar fina sms/samtal och frågar hur jag mår och vad som händer osv. Vill att ni ska veta att jag läser varje ord och försöker ta det till mig, men jag har tyvärr ingen ork till att prata. Därför jag inte har svarat.
Hade finbesök igår. En vän som lät mig luta huvudet mot sin axel, ligga med huvudet i hans knä och bara gråta. En person som accepterar mig för den jag är och inte påpekar allt det dåliga med mig. En som inte kräver någonting tillbaka för allt detta fina. Har fått höra att det är just sådär det ska vara egentligen...
Åker tillbaka till den östra kusten under morgondagen, med katt. Sedan tänker jag begrava mig i mina studier och tv-spel. Och titta efter en kattunge, en lillebror till Superkatten.
Ps. Jag ska skärpa mig med att svara på sms/samtal nästa vecka, jag lovar...
