Ge mig någon substans, något måste ta mig någonstans

Det exploderar i kroppen av alla känslor. Ångest, sorg, rädsla och allt annat dumt. Det är sån kaos att det enda jag förmår är att gråta och spy. Jag vet inte ens vad jag ska säga längre. Jag känner mig så jävla äcklig och värdelös.
Jag tror inte ens att jag vill vara med överhuvudtaget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0