Hope turns to fear when there’s absence of light
Tillbringade helgen i ett soligt Göteborg, influensasjuk, med hosta och hög feber. Åkte hem, lite piggare, men möttes av ett kallt Kalmar där det fortfarande ligger lite snö på marken. Jag längtar till sydligare breddgrader, där våren nästan har anlänt och där fina vänner finns. Vill skratta, gå promenader och sitta och dricka te bland alla blommor och bara prata.
Ikväll är denna längtan stor, vilket innebär att jag än en gång tänker för mycket för mitt eget bästa. Tänker tankar om sådant jag borde trycka bort, om att jag kanske borde göra det som antagligen är rätt, men som gör ont. Det som bara tanken av får det att värka i hela mig. Jag är inte där än, antar jag...
För övrigt rullar väl livet på, med arbetsintervjuer, läkarbesök, examensarbete och långa föreläsningar. Jag bor fortfarande utan katt, då Superkatten fick stanna i Göteborg ett tag till. Dumt beslut, känner jag ikväll.
