Orkar inte komma på någon jävla rubrik.
Klarar inte av att vara hemma, det känns som att det ekar mellan väggarna. Ingen värme. Bara jag och min ångest. Tillbringar natten några mil hemifrån, med en hund sovandes i knät och en fin vän. Jag skrattar och försöker engagera mig i konversationen, men jag klarar inte ens det.
Jag vill inte mötas med kyla mer, jag vill känna den vanliga värmen och kärleken. Jag vill kunna få någonting tillbaka mer än bara likgiltighet. Jag vill kunna påverka någonting.
Men istället för att göra något, så gråter jag. Och hatar mig själv.
Kommentarer
Trackback
