When death and all his angels find you, will you call out?

Ibland jag tänker tillbaks på hur min barndom tedde sig,
fick en moral som jag tror kan ha räddat mig
Solidaritet är det enda jag vet,
både tänker och ser på det sättet allt mer
 
 
 

Sönderstressad över den här uppsatsen, så mycket som ska hinna bli klart till imorgon att jag knappt vet vart jag ska börja. Samtidigt så är det så mycket annat runt omkring som irriterar och stör. Som stjäl en massa energi som jag gärna hade lagt på annat. Försöker blicka framåt, att det finns ett slut på det här också. Efter regn kommer solsken. Dessvärre kommer det ju regn efter solskenet också. Det är väl det som kallas livet. Och det är väl kanske det som kallas pessimism också.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0