Och det är som det vore min faders röst, när han ännu var lycklig och ung
10 november och fars dag. Lite mer än 18 år utan en pappa och jag blir fortfarande lika irriterad. Inte över fars dag i sig, utan över folks reaktioner och agerande när jag berättar att min pappa gick bort 1995. Folk kan inte hantera sorg, de liksom vänder och vrider sig när de får reda på hur allt ligger till. Det i sig är det som gör ont. Finns inga möjligheter att få prata om en väldigt betydelsefull person för mig, varken på fars dag eller någon annan dag på året, enbart för att folk känner sig obekväma.
Kommentarer
Trackback
