So go, go, go, get out of here
Åker tåg genom småländska skogar. Isen ligger tunn på sjöarna och jag önskar att jag kunde stiga av för att testa hur länge isen håller. Blundar och drömmer mig bort.
Hur kan någonting kännas så fantastiskt bra, samtidigt som det får ångesten att riva i bröstet? Var det det här som min älskade vän menade när han sa att livet var bitterljuvt och fyllt av ambivalens?
Somnar om.
Kommentarer
Trackback
